Jag o mina busfrön
När får mamman i familjen sömn?
Så trött och slut som jag är just nu vet jag inte om jag nånsin varit... kroppen håller på att ge upp.. hjärnan funkar inte som den ska, ögonen svider och jag fryser nåt så otroligt! Men ger jag upp? Nej, jag biter ihop och fortsätter kämpa, kämpa för att hålla barnen på bra humör, hemmet någorlunda städat, kläderna rena, mat på bordet...  Och jag vet att skulle jag sluta kämpa så skulle det mesta rasa... visst skulle det finnas mat, men rena kläder?vara städat? glada barn? hmm njaa.. jag är inte så säker på det... Hur fan ska man göra för att komma ikapp när man hade fullt sjå med att hinna det man skulle innan man tillbringade natten på akuten? Förväntas man vara återställd och fit for fight när man kliver ut genom deras dörrar? Det verkar då så här i huset..

Hade tänkt ägna dagen åt att sova då Noah var på dagis, men vårt avlopp bråkar, så ddet har varit rörmokare här hela dagen! Å när dom for vaknade Emil o var huur pigg som helst, så att sova var ju bara o glömma för mig :(

nu e han ledsen så jag måste gå... uppd kanske sen om jag hinner
Mio

Visst är det konstigt att man kan vara uppe och fungera och göra det mesta fast man känner sig så trött att man inte vet om hur man ska klara av att hålla ögonen öppna. Men du det blir alltid bättre när barnen blir större (visst var det en klen tröst ;)).
Tänk att man inte kan förstå innan man har barn vad trötthet egentligen ÄR! Man kan ju förstå att man blir trött men innan man får barn har man aldrig varit SÅ trött som efter. Eller vad säger du?

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress