Känner att jag behöver skriva av mig om hur jag mår först o främst, sen kanske det finns dom som inte anser att jag behöver skriva detta i bloggen, men då kan ni sluta läsa HÄR! För det är min blogg o jag skriver det jag behöver skriva om i den! Och jag orkar inte ta upp det med mina vänner, men skriver jag det här så hoppas jag på att dom förstår varför jag är lite off!
I fredags började jag störtblöda... Totalt forsade ur mig... Trodde såklart det var mensen som kom... men varje minut har jag blivit säkrare på att det är inte en vanlig mens, det gör inte ens ont på samma sätt som mensvärk, inte på samma ställen ens, Pratade med min barnmorska oxå, som kan det här med blödningar o så, och även fast hon inte kunde konstatera det över telefon så sa hon att det kunde ju vara så att jag varit gravid och att det är ett missfall, nåt jag innan hon sa det förträngde och tänkte att jag inte blir gravid så lätt så varför skulle jag bli det nu, när jag inte SKA bli det... Har ju känt mig småkonstig o gjort nåt test, men eftersom jag verkar vara låghormonare så visar det ju rätt sent om jag blivit gravid.. med Emil visade det först i v 5. Nå det är väl så, när man minst anar det.. Men det känns i hela kroppen som att det här verkligen är ett missfall, går inte att förklara känslan, men jag tror inte mna kan missta sig... vill inte åka in o kolla heller, känns onödigt och dyrt, bara för att konstatera, blir det inga komplikationer så tar ju kroppen hand om det själv... Vill bara gråta, även om vi hade pratat om hur vi skulle göra OM det hände och kommit fram till att vi såklart inte skulle behålla ett barn så känns det tungt att behöva få missfall, hela kroppen påverkas ju... Sen när man står helt ensam och itne får tröst av den andra som faktiskt är en del i det hela så mår man inte spec mkt bättre... men men, hade väl inte förväntat mig så mkt mer heller... bara hoppats på lite stöd o tröst... Mina underbara vänner finns ju iaf för mig, och utan dom hade jag nog deppat ihop totalt, man behöver prata när man mår dåligt, det är det enda som hjälper!
Nu blev det här inlägget extreeeeemt personligt, och vissa som läser det kanske hellre hade hört det direkt från mig, men jag orkar faktiskt inte ta upp det med alla, inte just nu...
SKa gå o försöka göra nåt annat för o skingra tankarna lite, Barnen är ute med Daniel o Chrille o leker, så jag är helt ensam med mina tankar... kanske inte det bästa just nu, för man tänker för mkt då!!
hojja! visst är det tungt att få missfall, har ju själv varit med om det. fast jag vet inte .. hade det varit jag så hade jag nog hellre sett att jag fått missfall än att själv behöva ta det beslutet att gå och göra abort =( alltså när man ändå hur som helst måste ta bort det =( hoppas du förstår mig rätt nu! men som sagt, förstår att det är jävligt tungt, hur det än är! hoppas du snart börjar må bättre. KRAM
Ja fy blä och usch för missfall de borde vara förbjudna.. grr.. Har ju rätt mycket erfarenhet om missfall (som jag kunde vara utan.) Jag vet hur jobbigt det är att gå igenom. Kram på dig
Min lilla gumma... Vi har ju pratat om det här ganska mycket så du vet ju redan min åsikt...
Visst är det bättre med ett missfall än en abort, men nog fan tar det lika fullt ont i hjärtat att få ett missfall...
Tänk om det fanns smärtstillande för tankarna... men tyvärr så måste man gå på tyngre droger än alvedon för det, och det går ju inte heller, speciellt inte när man har 2 barn att vara tillgänglig!!!
Du tar dig igenom det här, men det kommer ta tid, och det är bara bra om det tar tid, då vet du ju att du har en massa känslor i kroppen... Till skillnad från jävligt många andra, du vet vilka jag syftar på!
Jag finns i alla fall alltid här för dig!!!
Alla kramar till dig!!!
Slänger med en liten gnutta ork också, jag har lite extra nu... =)
Tack för era gulliga kommentarer :D Sitter här o grinar :-O
Självklart är det bättre att slippa välja att ta bort barnet, men tungt iaf.. Era ord värmer iaf ska ni veta! :) Kramar tillbaka till er!!
så klart så togs det jag skrev fel, menar givetvis inte att bara för att man ändå ska ta bort det så är ett missfall lätt. skit samma, jag hoppas du mår bättre snart och att iaf DU förstår hur jag menade. och jag VET att det inte är lätt att få missfall, vare sig man ville behålla eller inte. hoppas allt är bra med barnen! kram
Jag tog det inte fel... min kommentar var mer som ett medhåll!!! :)
min älskade lilla gumma.. du vet vart jag finns om du behöver mig.. sköt om dig! du finns i mina tankar alltid!!!
puss o kram
7