Det borde täcka ungefär hur jag känner mig nu!
Det är tungt som fan o packa ihop mitt liv, dela på det som jag o Daniel byggt upp..
Är grymt oengagerad, eftersom det inte är vad jag vill..
Ledsen för att det har blivit såhär, för att jag delvis förlorar en del av min familj...
Arg för att jag inte fått valmöjlighet, för att nån bestämt hur våra liv ska se ut..
Deprimerad eftersom inget jag gör kan göra allt bra igen, inte just nu iaf, för att allt jag kan göra är att vänta o se
Rädd för framtiden och hur den kommer se ut..
Tårarna bränner för varje sak jag packar ner.. Är inte lätt, inte alls, jag vill kunna tänka positivt och att det förhoppningsvis bara är tillfälligt, men jag är så jäkla rädd att det inte är det, och det skrämmer mig att veta att jag kan förlora honom för alltid, förlora den som får mig att må bra, den jag hade sett mig dela mitt liv med! Jag behöver honom i mitt liv, inte som vän, inte som pappa till mitt barn, inte som nån som hjälper mig med ditt o datt, utan som den person som älskar mig tillbaka som jag älskar honom! Jag lever på hoppet att det kommer bli så en vacker dag, att vi kommer vara lyckliga tillsammans, inte på varsitt håll.. Jag mår extremt dåigt just nu, och hade det inte varit för att jag har 2uuunderbara barn som betyder fruktansvärt mkt för mig, och deras trygghet och välmående går först, så hade jag nog dragit ner till Nadja, flytt, för att jag inte orkar, men jag MÅSTE orka, jag måste stanna kvar, måste ta mig upp ur sängen varje morgon, måste orka genom dagarna, måste vara uppe på nätterna, för mina barns skull! Kanske tur att jag har dom så jag måste ;)
Ska fortsätta packa nu, kände bara att jag var tvungen att skriva av mig innan jag går sönder totalt..
Tack till er som stöttar mig! *kram*
hojja! ja, kan bara säga återigen att jag lider med dig. kan tänka mig hur svårt det måste vara. det är nog en sak om det är slut. då är det bara att acceptera och försöka glömma o gå vidare. men hur gör man för att ändå hålla ihop och få allt att funka? bara rent känslomässigt måste det vara svin svårt :( att allt ska flyta på 'som vanligt' i förhållandet, trots att man är jätte jätte ledsen! :( nej, du gör det bra som orkar. jag hade aldrig klarat av det! kram
ps. finns bild på max nu med tjejtröjan, om det kan pigga upp pyttelite för stunden kanske. ds.
joo jag vet var svina längesen ju! men han är ju sjuk ju :( också är han på såå roligt humör just nu så det enda som hjälper är o gå o bära på han! gaah. jag haaatar sprutorna! tur att nästa inte är nu förrän han är ett år! :)
joo var glad för det!! det är så jobbigt. moa var precis likadan, med alla sprutorna! :(
Önskar verkligen att jag kunde lindra ditt lidande lite. Egentligen tror jag inte att det är fel med lite
luftombyte (dvs åka till Nadja) och göra något annat för att få tillfälle att tänka på något annat ett tag. Låta känslorna vila ett tag. Sen vet jag ju att du har mycket att stå i och det kanske inte är så lätt att susa iväg men om du kan försök ändå att få tid för ett litet miljöombyte. Kram på dig :-)
jag tycker oxå att det kan vara bra med lite miljombyte... du e supervälkommen o stanna hur länge du vill.. puss o kram
5