Kvällen har bestått av ångest, saknad och jag har varit extremt låg.. Allt pga bilder som är tagna i vår gamla lägenhet! Klarar inte att se bilder därifrån utan att bli ledsen har jag tyvärr upptäckt.. Det kändes som nån slet ut mitt hjärta o stampade på det.. DÅ när allt var bra, då vi fortfarande var en hel familj under samma tak, då jag trodde att allt var bra, då barnen fick bo med både mamma o pappa/daniel, då jag kunde vara ledsen för småsaker o reta mig på alltför oväsentliga saker, då livet var som det 'ska' vara...
Nu känner jag bara en tomhet, en stor saknad av allt det där, familjelivet, kärleken, ömheten, lyckan, samhörigheten, vardagen, närheten.. osv
Visst har jag en slags vardag med barnen, en slags lycka, en samhörighet, ett sk familjeliv, och även kärlek i mitt liv, men inte på samma sätt, inte ens i närheten av vad som fanns då.. och jag känner en enorm saknad av detta! Tårarna har runnit, hjärnan gått på högvarv, mer tårar, försökt få fram till D vad som känns jobbigt, men när jag skulle prata så blev det bara tomt i huvudet, vet inte vart jag ska börja, hur jag ska formulera mig, vad jag egentligen tänkte, allt blir bara svart.. :(
Jag mår skitdåligt nu igen och vet inte hur jag ska kunna få ordning på mina känslor, mitt liv, för jag VILL inte leva såhär.. det är inte lika lätt att få saker att fungera, att allt ska rulla på när man inte är taggad att få det att funka, visst, det mesta funkar ju nu, men skulle säkerligen funka bättre om jag ville ha det såhär...
Hade nog inte kunnat sova om jag inte fick skriva av mig eftersom jag inte verkar kunna få ur mig mina känslor i talade ord just ikväll *suck* Osäkerhet på vad jag får för respons kanske?
Jag vill bara att allt ska bli bra, särbos som sambos, spelar ingen roll, bara allt blir bra!!! Vill känna mig älskad, vara lycklig, ha en fungerande familj, slippa känna oron att det kommer bli sämre, att jag blir helt ensam med barnen, att jag förlorar den jag älskar helt och hållet, vill inte förlora honom! Han är den jag älskar! Skulle göra vad som helst, bara nån sa -det här kommer att göra allt bra igen... Men det värsta är väl egentligen, att det finns inget jag kan göra, jag kan bara hoppas och försöka ta mig genom dagarna med hopp om att det blir bättre...
Uff va neggo det blev nu... men jag är så orolig, vill inte förlora min familj!
<3 Daniel - Noah - Emil <3
JAG ÄLSKAR ER!!!
Nu ska jag gå o lägga mig brevid min snarkande särbo och försöka få nån timmes sömn innan barnen vaknar...
Natt natt
Cleo
Jag kan förstå dig precis. Vem vill inte ha familjen samlad? Finns det inget hopp att de kan bli så i framtiden då? Kanske samtal kan leda till något positivt.
Stina
Cleo: Ja visst finns hoppet, men den dagen känns långt bort, vi har pratat om samtal och tänker boka tid. Men nu börjar D jobba på annan ort imorgon så vi måste se när vi ska ha tid över för samtal först.. Måste ju som boka in då han är på hemmaplan :p
2