Känner mig stark! På väg att kunna bli lycklig igen. Känner att jag är omringad av personer som älskar mig, för den jag är, som vill mitt och dom jag har nära migs bästa! Som inte alls är ute efter att förstöra, som inte beter sig illa, som kan förlåta dom misstag man kan råka göra, som inte förstorar upp missförstånd till oändligt stora saker och vägrar ge med sig, som ger mig styrka istället för osäkerhet inför framtiden, såna som jag VILL ha i min närhet! Och jag mår bra! Självklart är det tungt att ha förlorat den jag älskar, som partner, men vi är fortfarande bra vänner, och så hoppas jag det förblir, om inte det ska förstöras oxå.. framtiden får utvisa detta... Men för BARNENS skull först o främst hoppas jag att vi kan vara vänner, och bra såna!

Den som gjort mig olycklig, osäker, en bitterfitta, ledsen, besviken, utlämnad och så mkt mer kan inte göra mig mer illa, och försöker h*n så kommer jag inte vara nådig! För mkt har redan trasats sönder pga denna person, nu är det nog! Sköt ditt så sköter jag mitt är ett motto jag kommer leva efter!

Orsaken till att jag kan känna mig levande igen är just att jag förlorat den jag älskar, kanske låter konstigt, men så är det, för med honom fanns det inte en chans till lycka... den togs ifrån oss... det fanns nån som inte ville se oss lyckliga, och iom det så blev det som det blev, så utan den mitt hjärta tillhört i 3år ska jag nu plocka upp mitt liv från botten och kunna må bra igen, kunna le, kunna skratta, kunna känna glädje, och inte bara oro för vad som ska komma härnäst... för dom senaste månaderna har mitt liv kretsat runt oron för hur vårat gemensamma liv ska försöka saboteras... tråkigt men sant, och i en sån situation är det även svårt att ge sin hjärtevän kärlek utan gränser..  Jag önskar verkligen att helvetet är över nu och att det lilla vi har kvar (vänskapen) får vara ifred! För både vår o barnens skull... 

Nu ringer telen så jag får avsluta här, men jag återkommer... mest troligt en annan dag...