Imorrn ska jag på familjerådgivningen, ensam, för att få prata ut om det som hänt och kanske få lite tips o råd om hur jag ska på bästa sätt släppa det som varit och gå vidare... utan den jag älskar! Jag hoppas på att komma därifrån med ny styrka.. och nya ideer...
Fredag tänkte jag försöka ta mig till bvc med Emil så han får 1års sprutan.. och en vikt o mått på honom, och säkert få prata av mig lite med Elisabeth oxå, iaf tala om hur läget är så hon vet om jag kraschar o behöver prata om det framöver... På eftermiddagen åker N till sin pappa över helgen, så det blir bara jag o E hemma..
Lördag-mysmorgon med lillskrutt hoppas jag på... Sen får vi se vad vi hittar på, prommis kanske, gå till nån lekpark o gunga o åka rutchkana.. Efter lunchvilan ska han till sin pappa, så då blir jag alldeles alone här hemma...nån som vill hitta på nåt?!?!?!?!!?
Söndag, jaaaaa vad tusan ska man göra då? Har pratat lite löst om fika med emma velle o ungarna, men vi får väl se om det passar alla... Ska iaf ta en rejääääl sovmorgon har jag tänkt mig... tror jag behöver det =)
Sen kommer mina älskade barn hem på eftermiddagen/kvällen... *lovely*
Måndag- Emils inskolning börjar =) Spännande värre :)
Tisdag- ARBETSINTERVJU =) =) =) Jaaaa jag vet att man inte kan hoppas på för mkt, men bara att få komma på en intervju är ju guld! :)
Onsdag- Utvecklingssamtal på dagis
Sen har jag inga mer planer tror jag....
joooooo just ja!! Party nästa lördag =) Har alla fått min inbjudan? Har inte fått svar från så många så..... undrar lite...
AJ som satan!!! Har en låsning/hakning i käken och när jag nös kändes det som hela käken gick aaaav :( jaja det går väl över... hoppas jag :P
Nu har jag inte mer o skriva...
Det ljusnar i horisonten... och jag mår bra... tack vare mkt... =)
Still love you...kommer nog alltid göra det, men såsmåningom endast som vän... iofs kan man väl säga att jag på ett sätt 'bara' gör det redan nu, jag vill ju inte ha mer än det vi har, inte tillbaka till helvetet vi utsattes för....kommer aldrig förstå hur man kan utsätta nån för sån press o såna ultimatum... Jag är då iaf glad för tiden vi orkade kämpa, även om jag ångrar på ett sätt att jag tog tillbaka dig... vi trodde ju iofs båda att det skulle lösa sig... till allas bästa, inte bara till EN persons bästa... Nåja, situationen fick mig att inse att folk kan vara extreeeemt egoistiska.. och det kanske kan vara en lärorik insikt? vad vet jag... Vuxna människor *suck*
Nu ska jag ta o slänga mig i soffan o njuta av tystnaden innan jag ska lägga mig i sängen o läsa klart boken jag lånat av Cilla, den går bara inte att sluta läsa innan texten suddar ihop totalt av trötthet haha
Gonatt!
1